Jag är en väldigt kreativ människa

Anna_Hellvist_1Av Anna Hellqvist – gästbloggare

Jag är en väldigt kreativ människa.

Det brukar jag säga till folk i min omgivning. Lite som en förklaring till varför jag är som jag är, gör som jag gör och ibland som en förklaring till min frustration.

Vid ett tillfälle hade jag en praktikplats i en i och för sig kreativ miljö men där jag fick sitta i tre dagar och läsa inredningstidningar utan att veta varför. Jag hade fruktansvärt tråkigt. Efter tre dagar var jag riktigt frustrerad och den kvällen satte jag mig ner och grät hejdlöst. Praktikplatsen som jag skaffat mig själv och som jag längtat så till blev mer som ett fängelse än den roliga upplevelse jag hade sett fram emot.

Dessutom är jag aldrig nöjd. Jag har sett det här som ett problem tills jag för en tid sedan lyssnade på en föreläsare. Att aldrig bli nöjd betyder att du fortsätter utvecklas, sa han, och menade att den dagen vi blir nöjda, det är den dagen som vi ska bli oroliga. Om jag inte hade gått dit och lyssnat på den här föreläsaren hade jag fortsatt leva i tron att mitt största problem är att jag aldrig blir nöjd istället för att se det som en tillgång.

En del i mitt arbete med att utvecklas och ta mig framåt är att prata och lyssna på människor. Något av det mest inspirerande jag vet är författarmöten och jag letar alltid i tidningarna eller på biblioteket efter nästa tillfälle. Oftast är dessa gratis eller så tar man bara ut en liten symbolisk summa. De här mötena ger mig både verktyg i mitt skrivande som jag kanske inte hade och bekräftelse på att jag gör rätt. Det inspirerar mig också till att en dag kanske själv sitta där som gäst och få läsa mina texter. Kan de så kan väl jag.

När mina barn var små klagade de alltid på att jag pratade med folk överallt. I affären, på gångvägen, vid bussen eller tunnelbanan. Men det är i mötet med andra som jag växer som människa och det är genom dessa möten som jag fått så mycket av det jag behövt. Som när vi skulle sälja huset och det slutade med att en förälder på förskolan hade en bror som hade en bekant som letade efter just ett sådant hus som vi hade. Mina två senaste arbeten fick jag via bekanta, en som jag lärt känna när jag buggade och den andra på Facebook. Båda jobben dök upp som ”bara av en händelse” under tiden vi pratade. Häromdagen träffade jag grannen på gatan och fick veta att han startat eget företag, ett företag med kundkontakter som kunde vara i behov av hjälp från en sådan som jag.

Det händer ofta att vänner kontaktar mig för att fråga om något, inte för att jag kan allt utan för att jag oftast har förslag på vart de kan vända sig för att gå vidare. För det är så det är, att man måste våga fråga för att få svar. Visst går jag till biblioteket och söker på internet när jag gör research för mitt manus men allt det där extra, som står mellan raderna och som jag inte ser, det får jag genom att ställa frågor och lyssna på andra. Det är där guldkornen finns och det är där jag växer som människa.

Jag älskar utveckling, trivs i möten med andra, har ett behov av att få vara kreativ och jag är aldrig nöjd.

Vill du veta mer om Anna? Klicka här och läs hennes och andra gästbloggares presentationer.

Är du intresserad av att läsa inlägg från andra gästbloggare? Prova:

 

This entry was posted in Arbeta strategiskt, Gästblogg and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>