Hur skriver man en bok?

Kristine LorentzsonAv Kristine Lorentzson, gästbloggare

”Åh, har du skrivit en bok! Det vill jag också göra. Hur gjorde du? Hur gör man?”

Ja, hur gör man? På ett sätt är det lätt. Du hittar på en historia och skriver ner den, men samtidigt är det ju mer än så. Jag skulle kunna beskriva alla steg i processen på ett rent sakligt sätt, men då skulle du fortfarande sitta och undra hur jag egentligen gjorde. Så därför ska jag, förutom att bara beskriva processen, berätta hur det kändes och hur mina tankar gick under hela arbetet med min första bok ”Det du aldrig sa”.

Det började med att jag lärde mig att skriva. Från den stunden kunde jag inte sluta. Jag skrev dagbok, sagor och ritade serier. Det gav mig en glädje att få ner ord på papper, att det blev något och att fantasin fick skena iväg. På högstadiet började jag på flera bokidéer som jag tänkte skulle bli tryckta. Men just då hade jag ingen aning om hur man egentligen får ihop en hel bok. Några sidor gick bra men sedan tog idéerna slut eller tiden, eller engagemanget.
Tyvärr fanns det ingen i min omgivning som hade skrivit en bok och kunde berätta hur jag skulle göra. Det fanns inte heller något internet där jag kunde söka mig fram.

Tonåren passerade och mina författardrömmar låg i dvala under flera år. Men när jag vid 30 års ålder hittade tillbaka till glädjen att skriva berättelser bestämde jag mig igen för att det måste bli en bok. Jag hade flera bokidéer och satte många gånger igång med stor energi och entusiasm men alla strandade i ett halvfärdigt utkast, sparat på en diskett.

Än så länge kanske du känner igen dig. Du har också skrivit allt sedan du fick en penna i handen, du har också alltid sagt att du ska skriva en bok och verkligen menat det, men så har något kommit emellan. Boken har blivit liggande, lusten tog slut, livet tog över och så har du återigen ett halvfärdigt bokutkast i byrålådan.

Så, hur gjorde då jag för att komma förbi detta stadium? Vad hände för att jag skulle kunna komma vidare?

För min del behövdes både en personlig kris och en skrivkurs. Det första som hände var att jag fick utmattningssyndrom. Det var inte den värsta sorten, men så pass illa att jag var tvungen att pausa mitt liv helt och starta om. Hårddisken hade helt enkelt kraschat.

Det du aldrig saEfter omstart började jag fundera på vad som var viktigt för mig för att må bra. Snabbt konstaterade jag att skriva var definitivt en positiv sak. Jag tittade då på den bok jag hade börjat på för flera år sedan. Var den något att ha? Skulle andra tycka att den var intressant att läsa? Kanske skulle jag bara kasta allt ihop för att börja på en ny? Tankarna virvlade och jag öppnade mig för en god vän. Hon föreslog att jag skulle gå en skrivkurs innan jag beslutade mig för bokens framtid.

Jag följde hennes råd och hittade en kvällskurs i stan. Dessvärre fick jag vänta ett halvår på att det skulle bli tillräckligt många intresserade, men då satte den igång och jag var med.
På kursen fick jag motivation och kunde se att jag hade en viss talang för att skriva. Jag bestämde mig för att blir klar med min bok, som vid det laget hade 100 sidor och en halvfärdig story utan något slut.

Jag förstod att jag måste bestämma när boken skulle vara färdig och berätta om det för allt och alla. Om jag skulle få min bok såld, men inte sa något, utan jobbade i hemlighet, för att sedan plötsligt komma och säga att jag hade en bok, skulle intresset vara svalt. Det var bättre att människor i min omgivning fick vänta och längta till bokreleasen. Jag ville bygga upp en förväntan. Det var både en marknadsföringsstrategi och ett sätt för mig att inte fega ur utan verkligen löpa linan fullt ut. Nu var jag igång!

Jag hade hört av flera författare att man inte ska skriva på lust utan på vilja och vara bestämd. Man måste sätta sig ner på rumpan och skriva. Sagt och gjort, jag bestämde att jag skulle skriva varannan kväll och även på helgen när tid gavs. Vid den här tiden jobbade jag heltid och hade två små barn. Alltså var min egna tid begränsad, men med envishet skulle det gå. Det var ju det här jag ville.

Jag skrev de kvällar jag bestämt, om inte något fullständigt kaos utbröt som gjorde att det var totalt omöjligt. Men oftast gick det. Fast jag kan ärligt erkänna att det var inte alltid jag kände för att skriva även om jag bestämt mig för det. Då satt jag där och flyttade textstycken, ändrade ord och planerade bokreleasen. Men väldigt många gånger kom lusten och ibland infann den sig de dagar jag var som tröttast och totalt utan idéer. Du kan aldrig veta när lusten kommer så det gäller att skriva ofta. Framförallt om du ska få ihop en bok.

Jag levde med historien i mitt huvud. Tänkte på karaktärerna hela tiden och fick uppslag när jag minst anade det. Det blev ett sätt att leva att hela tiden ha historien levande i mitt huvud. Det gjorde det också lättare att skriva när helst tiden infann sig; när grabbarna somnade extra tidigt en kväll eller när de lekte bra tillsammans på helgen.

På skrivkursen hade jag turen att lära känna två tjejer som hade precis samma längtan och behov som jag – att skriva en bok och få hjälp med att läsa den. Vi tre bestämde att vi skulle träffas en gång i månaden och läsa varandras texter. Det var tio sidor från varandras projekt som vi läste och kommenterade i stort som smått. Detta är något jag verkligen rekommenderar. Hitta personer som läser din text och ger dig feedback. Mina nya vänner kände jag inte och det var bra. Det fanns inga lojalitetsband utan vi kunde säga fritt vad vi tänkte om texten. För det var texten vi bedömde och inte personen.

Då jag hade satt ett ungefärligt datum när boken skulle vara klar räknade jag baklänges när manuset var tvunget att vara klart för slutbearbetning. Det visade sig att jag behövde nio månader från färdigt manus till färdig bok med bokrelease. Det färdiga manuset lämnade jag över till en annan nära vän som inte läst något ur manuset tidigare. Hon läste och kommenterade och sedan korrigerade jag. Därefter skickade jag in manuset till en lektör som tog ett antal veckor på sig att läsa och ge synpunkter. När jag fick tillbaka det några veckor senare, ändrade jag. Sedan var det dags för korrekturläsning som en från skrivkursen gjorde åt mig och sedan rättade och korrigerade jag. Det sista jag gjorde var att skicka manuset till förlaget/tryckeriet och få hjälp med att få till en fysisk bok. En process som också tar sin tid och sitt engagemang.

BokreleaseNu hade det gått 1,5 år sedan jag först hade börjat berätta att jag skrev på en bok. Många timmar senare stod jag äntligen där på min alldeles egna bokrelease. Jag var egenutgivare. Jag hade gått från drömmen att ge ut en bok till att verkligen göra det. Det var fantastiskt att 70 personer ville dela min glädje och inte bara det utan också köpa boken.

Jag önskar att jag kunde säga att efter det har det bara rullat på, men så lätt är det inte att vara egenutgivare. Jag har fortsatt att prata om min bok på fikaraster och sociala medier, sålt den på lokal bokmässa, kontaktat bokhandlare och bibliotek med blandat resultat, fått möjlighet att delta på bokcirklar och på alla möjliga sätt försökt att sälja de böcker jag tryckt upp och beställt.

Så, kommer jag att göra om det? Jajamensan! Det man brinner för gör man hur lång resan än är. Och ärligt talat, det som verkligen ger lön för mödan är recensionerna. Här är några som jag fått:

”Svårt att lägga den ifrån sig för jag ville veta vad som skulle hända!”

”Läser de sista sidorna med rysningar i hela kroppen och tårar i ögonen.”

Hoppas jag inspirerat dig till att skriva din bok. Om inte, sätt dig bara på rumpan och skriv.

5 tips till dig som ska skriva en bok och ge ut den själv:

  1. Sätt dig ner och skriv! Du frigör tid genom sluta titta på tv, träna mindre och träffa vänner mer sällan.
  2. Gör ett tidsschema där ALLT finns medräknat.
  3. Marknadsför din bok i god tid!
  4. Hitta personer som kan vara kritiska läsare av din bok.
  5. Var bestämd över att det ska bli en bok!

Vill du veta mer om Kristine Lorentzson, eller beställa hennes bok? Läs hennes (och andra gästbloggares) presentation här.

Vill du läsa fler gästbloggsinlägg? Prova gärna:

This entry was posted in Arbeta strategiskt, Få det gjort, Gästblogg, Transpiration and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Hur skriver man en bok?

  1. Ååååå det vill jag läsa och jag vill verkligen skriva en bok om min man och hans livsöde!

    • Torun says:

      Det tycker jag absolut att du ska göra!
      Du har storyn, du har kreativiteten, nu behöver du bara arbetssättet!

      Varmt lycka till!
      Torun

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>