Lilla vän, det är bara en minut!

Ibland läser man en intervju med en person där ett uttryck eller en särskild tanke etsar sig fast i minnet. Ett starkt reportage i DN om en ung man döende i cancer var just ett sådant. Han bloggade om sina tankar och upplevelser och på frågan hur han kunde verka så lugn och klok svarade han att bloggandet gav honom kraft och distans, men även att han lärt sig prata sitt rädda inre tillrätta. Han uttryckte det ungefär så här: Ibland behöver jag vara den stora starka föräldern som tröstar och tar hand om barnet inom mig. Jag tror jag hade blivit en bra pappa.

Den här modige mannens situation är förhoppningsvis inte jämförbar med din, men inte desto mindre är hans tillvägagångssätt något att tänka på när det gäller att komma över kreativa blockeringar, intern ovilja eller en stark ångest inför ett nytt projekt.

Ett sätt att tala till sitt inre barn är att bryta ner det som ska göras eller upplevas i korta tidsintervall. Ge dig själv tillåtelse att bara tänka på saken i en minut, eller kanske jobba med förberedelser i fem minuter.

Och ser man på… När det är OK att bara ägna en minut åt uppgiften du har framför dig, då kan det helt plötsligt gå både fem och tio minuter utan att du ens hinner reagera på att minuten är över.

Och även om du har full koll på de 60 sekunder som utgör en minut och slutar precis när klockan ringer  – ja, då har du kommit igång, då är det bara att fortsätta. Visst klarar du en minut till?

Vill du läsa fler inlägg som peppar dig att komma igång? Prova:

 

This entry was posted in Få det gjort, Procrastinering and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>