Med all säkerhet inte kreativ – eller?

Foto: Labudefoto

Foto: Labudefoto

Av Solgerd Isalv, gästbloggare

Jag är kreativ, säger de.

Jag arbetar i en kreativ bransch, säger de.

Men, jag säger att de flesta jag känner är mer kreativa än jag är, att mitt yrke förvisso är i en kreativ bransch, men att jag själv inte är speciellt kreativ.

Vad är det överhuvudtaget att vara kreativ?

Hur definieras den kreativa personligheten?

Om kreativitet är att hitta de perfekta presenterna,
skriva vackra, personliga hälsningar på hemgjorda kort med vacker handstil,
laga mat på Guide Michelin-nivå utan recept,
göra cupcakes och tårtor,
inreda bostaden som från en inredningstidning men enligt bagua så klart,
måla vackra väggmålningar för hand eller egna tavlor ”för att slappna av”,
skriva noveller,
sy egna kläder och remake:a fynden från Myrorna,
kläcka programidéer på löpande band,
skapa nya appar ingen visste att de behövde,
och spel ingen visste att de hade lust att spela,

– då är jag med all säkerhet inte det minsta kreativ.

Som Pinocchio i Pinocchio av Rossini. Foto: Jutta Misbach

Som Pinocchio i Pinocchio av Rossini. Foto: Jutta Misbach

Jag skapar, interpreterar, förmedlar, omtolkar, omsätter, förpackar och presenterar. I klartext – jag är musiker och skådespelare.

Jag är konstnär, sägs det. Fast i en yrkesgrupp där de flesta inte vågar kalla sig konstnärer för att ordet är så stort, laddat och pretentiöst.

Kan man överhuvudtaget sätta likhetstecken mellan konstnärskap och kreativitet? Konst kan förmodligen inte existera utan kreativitet. Men nog kan kreativitet existera utan konst? Eller vad är egentligen konst? – En djupt filosofisk och snarast existentiell fråga.

Och vad är egentligen kreativitet?
Kreativitet – ett ord som snabbt för mig ut på djupa och relativt stormiga vatten.

Det känns som att en konstnär är någon som utifrån skenbart ingenting skapar något storartat. Jag däremot, tar det som finns, vrider och vänder på det för att sedan presentera det, som jag har förstått det, för min publik. Ofta är jag därtill i fjärde eller femte ledet av de som vänt och vridit på ett material och tolkat det. Deras tolkningar är det sedan upp till mig att i min tur tolka och omsätta.

Kan det kallas konst? Är inte det snarare en slags arbetarfunktion? Du får en order – utför efter bästa förmåga, blir korrigerad och kritiserad.

Jag ser mig som interpret snarare än kreativ eller konstnär. Allra främst ser jag mig som hantverkare. 90 procent av den tid som jag ägnar åt min ”kreativa verksamhet”, i mitt fall mitt yrke, ägnar jag åt teknik. Detta har jag gjort på heltid i snart 15 år. Mitt arbete med att finjustera min teknik och vidga mitt tekniska kunnande tycks med tiden snarare accelerera än avta. Det tycks viktigare och mer avgörande nu än någonsin förut. När tekniken brister kan jag inte skapa eller uttrycka det jag känner och behöver få sagt.

För jag har ju faktiskt något jag vill förmedla – alltså är jag kanske konstnär trots allt. Konst vill något.

Vill kreativitet något?

Ett extremt finjusterat tekniskt kunnande är vad jag ser som den gemensamma nämnaren hos kreativa personligheter i nutid och de som banat vägar före oss. Det, och en nyfikenhet, ett ständigt utforskande av livet och människorna.

Som  Celia i La fedeltá premiata av Haydn. Foto: Carolin Ritter

Som Celia i La fedeltá premiata av Haydn. Foto: Carolin Ritter

När du behärskar tekniken, oavsett om det gäller grammatik, harmonilära, färglära, materialkännedom eller ett eller flera instrument – då är du fri att skapa och ”låta kreativiteten flöda” – genom den teknik du behärskar ge uttryck för den idé du när inombords.

Jag är kanske kreativ ändå på mitt egna lite udda sätt, men jag värjer mig mot uttrycket, för det jag framförallt gör är att jag arbetar målmedvetet, studerar, överväger, prövar och väljer bort. Min vardag är tämligen förutsägbar och rutinmässig, fjärran pastellfärger, geniala infall och modellera.

Jag finslipar mitt tekniska kunnande för att bli fri nog att kunna uttrycka mig, kunna skapa och – vara kreativ.

För att uppnå min önskade slutprodukt fokuserar jag alltså på hantverket, inte på målet. När kunnandet inte begränsar mig – då kan jag känna kreativiteten flöda fritt.

Det är generellt något jag ser i efterhand – att jag varit kreativ.

Jag tror att människan av naturen är kreativ, men att två saker främst står emellan individen och hennes kreativa utövande; koncentrationen (att ta sig tid) och det tekniska kunnandet, oavsett vad man gör.

Men kanske har jag fel, för hur definierar man kreativitet och den kreativa personligheten?  Är kreativitet kanske snarare visionärt än praktiskt? Är att vara kreativ subjektivt eller objektivt?

Ett är då säkert – i mitt kök uppstår inga cupcakes, bara goda muffins utan dekoration.

Vill du veta mer om Solgerd Isalv? Läs hennes presentation här (gästbloggarna står i bokstavsordning på förnamnet).

Vill du läsa fler gästbloggsinlägg? Prova gärna:

This entry was posted in Få det gjort, Gästblogg, Transpiration and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>