Kreativa porträtt #2 – LisaLove Bäckman

LisaLove_Backman_presentationDet kreativa porträttet om LisaLove Bäckman – Årets fotograf 2015 publiceras i samarbete med bildakuten.com.

Det har fullkomligen exploderat kring L. Bäckman sedan februari 2015, då hon utsågs till Årets Fotograf Grand Prix 2015 på Fotomässan, profilerades på Fotosidan.se, och utvecklade en gedigen följarskara på Instagram @lisalove.se. Vad driver henne? Hur fick hon en sådan uppskattning?

LisaLove, kan du berätta lite om dig själv?
Lugn och lång person som sedan barnsben gillat att vara kreativ i flera olika former och har nu snöat in på att göra bilder.

Hur har du tänkt dig fortsättningen under 2016?
Jag är dålig på att planera min egen framtid och drömma om den. Däremot är jag bra på att vardagsdrömma, fantisera och fokusera på närmaste tiden. Jag följer magkänslan och hoppas att min kreativa drift får bränsle och ger energi. Så jag fortsätter med det jag gör helt enkelt!

LisaLove_Backman_isvakHur ser din process ut, från idé till färdig print?
Just nu ser det oftast ut på två olika sätt. En del bilder görs helt på ingivelse i stunden och en del bilder har jag funderat på ett tag, men låter ändå alltid känslan i stunden vara med och styra utkomsten. I bildbehandlingen ser det ut ungefär på samma sätt, med skillnaden att jag där utvärderar materialet och går igenom vad som behöver göras för att nå den slutbild jag vill nå. Men även det beror på bildens art, om det är en ”enkel” bild eller ett omfattande montage som kräver planering och tekniska färdigheter.

När jag t ex myspysslar (som att kludda eller skissa) släpper jag krav på teknik och låter känslan styra och leker loss för att på så vis få nya idéer, inspiration och må gott under själva processen.

Kan du beskriva din kreativa bubbla när du sitter och arbetar med bilderna?
En plats där jag tillåts att släppa elände och negativa tankar för en stund. Tid och rum försvinner och en låga tänds inom mig, jag kan bli smått manisk ibland. För mig är själva processen – att skapa/göra något kreativt – minst lika viktig som själva slutresultatet. Det är ju processen som är utvecklande, ger drivkraft och får mig att må bra, slutprodukten är en bonus!

LisaLove_Backman_trappaMånga kämpar med stagnerade Instagramkonton medan du har en gedigen följarskara @lisalove.se. Hur tror du den växte sig så stor och gillande?
Nya följare verkar smyga sig på i ett ganska jämnt flöde och jag tänker att det är för att folk tycker om det jag gör. Jag jobbar inte aktivt med hashtaggar eller liknande, utan kör mitt race och lägger ut sämre som bättre bilder (subjektivt såklart, men från mitt perspektiv) och jag blandar humoristiska bilder med allvarsammare. På senare tid ser jag också en ökad spridning i samband med att jag levererar printar till kunder som tipsar sina vänner/följare om mig.

LisaLove_Backman_havTänker du återuppta skrivandet eller rentav kombinera det med fotograferandet?
Att formulera mina tankar och vara kreativ i skrift har alltid varit viktigt för mitt välmående och jag siktade mot att bli journalist. Skrev massvis under hela högstadiet och gymnasiet, men på grund av skrivarkurs och Svenska C tappade jag lusten att skriva. Jag har så smått börjat nysta i orden de senaste åren och skulle säkerligen skriva mycket mer om jag inte spenderade så mycket tid med mina bilder. Idag får kortare texter eller kombinationer av ord komplettera mina foton.

L. Bäckman blir intervjuad på Fotomässan som Årets Fotograf 2015

LisaLove_Backman_krasLisaLove, hur ser dina framtidsdrömmar ut?
Utöver ett mjukare, jämlikare och mer inkluderande samhälle, så skulle jag vilja jobba mindre, skapa mer, strosa i naturen oftare och bo lite större än vad jag gör idag. Jag börjar också känna en längtan om att få vara kreativ alla dygnets timmar och inte bara efter jobbet. Men det är en balans, idag har jag en grundinkomst som ger en viss trygghet och behöver på så vis inte känna mig stressad av att skapa för att betala hyran. Var sak har sin tid. 😉

LisaLove Bäckman intervjuades av Stefan Loå i mars 2016.

Sugen på att läsa fler kreativa porträtt? Prova:

 

Posted in Kreativa Porträtt | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Med all säkerhet inte kreativ – eller?

Foto: Labudefoto

Foto: Labudefoto

Av Solgerd Isalv, gästbloggare

Jag är kreativ, säger de.

Jag arbetar i en kreativ bransch, säger de.

Men, jag säger att de flesta jag känner är mer kreativa än jag är, att mitt yrke förvisso är i en kreativ bransch, men att jag själv inte är speciellt kreativ.

Vad är det överhuvudtaget att vara kreativ?

Hur definieras den kreativa personligheten?

Om kreativitet är att hitta de perfekta presenterna,
skriva vackra, personliga hälsningar på hemgjorda kort med vacker handstil,
laga mat på Guide Michelin-nivå utan recept,
göra cupcakes och tårtor,
inreda bostaden som från en inredningstidning men enligt bagua så klart,
måla vackra väggmålningar för hand eller egna tavlor ”för att slappna av”,
skriva noveller,
sy egna kläder och remake:a fynden från Myrorna,
kläcka programidéer på löpande band,
skapa nya appar ingen visste att de behövde,
och spel ingen visste att de hade lust att spela,

– då är jag med all säkerhet inte det minsta kreativ.

Som Pinocchio i Pinocchio av Rossini. Foto: Jutta Misbach

Som Pinocchio i Pinocchio av Rossini. Foto: Jutta Misbach

Jag skapar, interpreterar, förmedlar, omtolkar, omsätter, förpackar och presenterar. I klartext – jag är musiker och skådespelare.

Jag är konstnär, sägs det. Fast i en yrkesgrupp där de flesta inte vågar kalla sig konstnärer för att ordet är så stort, laddat och pretentiöst.

Kan man överhuvudtaget sätta likhetstecken mellan konstnärskap och kreativitet? Konst kan förmodligen inte existera utan kreativitet. Men nog kan kreativitet existera utan konst? Eller vad är egentligen konst? – En djupt filosofisk och snarast existentiell fråga.

Och vad är egentligen kreativitet?
Kreativitet – ett ord som snabbt för mig ut på djupa och relativt stormiga vatten.

Det känns som att en konstnär är någon som utifrån skenbart ingenting skapar något storartat. Jag däremot, tar det som finns, vrider och vänder på det för att sedan presentera det, som jag har förstått det, för min publik. Ofta är jag därtill i fjärde eller femte ledet av de som vänt och vridit på ett material och tolkat det. Deras tolkningar är det sedan upp till mig att i min tur tolka och omsätta.

Kan det kallas konst? Är inte det snarare en slags arbetarfunktion? Du får en order – utför efter bästa förmåga, blir korrigerad och kritiserad.

Jag ser mig som interpret snarare än kreativ eller konstnär. Allra främst ser jag mig som hantverkare. 90 procent av den tid som jag ägnar åt min ”kreativa verksamhet”, i mitt fall mitt yrke, ägnar jag åt teknik. Detta har jag gjort på heltid i snart 15 år. Mitt arbete med att finjustera min teknik och vidga mitt tekniska kunnande tycks med tiden snarare accelerera än avta. Det tycks viktigare och mer avgörande nu än någonsin förut. När tekniken brister kan jag inte skapa eller uttrycka det jag känner och behöver få sagt.

För jag har ju faktiskt något jag vill förmedla – alltså är jag kanske konstnär trots allt. Konst vill något.

Vill kreativitet något?

Ett extremt finjusterat tekniskt kunnande är vad jag ser som den gemensamma nämnaren hos kreativa personligheter i nutid och de som banat vägar före oss. Det, och en nyfikenhet, ett ständigt utforskande av livet och människorna.

Som  Celia i La fedeltá premiata av Haydn. Foto: Carolin Ritter

Som Celia i La fedeltá premiata av Haydn. Foto: Carolin Ritter

När du behärskar tekniken, oavsett om det gäller grammatik, harmonilära, färglära, materialkännedom eller ett eller flera instrument – då är du fri att skapa och ”låta kreativiteten flöda” – genom den teknik du behärskar ge uttryck för den idé du när inombords.

Jag är kanske kreativ ändå på mitt egna lite udda sätt, men jag värjer mig mot uttrycket, för det jag framförallt gör är att jag arbetar målmedvetet, studerar, överväger, prövar och väljer bort. Min vardag är tämligen förutsägbar och rutinmässig, fjärran pastellfärger, geniala infall och modellera.

Jag finslipar mitt tekniska kunnande för att bli fri nog att kunna uttrycka mig, kunna skapa och – vara kreativ.

För att uppnå min önskade slutprodukt fokuserar jag alltså på hantverket, inte på målet. När kunnandet inte begränsar mig – då kan jag känna kreativiteten flöda fritt.

Det är generellt något jag ser i efterhand – att jag varit kreativ.

Jag tror att människan av naturen är kreativ, men att två saker främst står emellan individen och hennes kreativa utövande; koncentrationen (att ta sig tid) och det tekniska kunnandet, oavsett vad man gör.

Men kanske har jag fel, för hur definierar man kreativitet och den kreativa personligheten?  Är kreativitet kanske snarare visionärt än praktiskt? Är att vara kreativ subjektivt eller objektivt?

Ett är då säkert – i mitt kök uppstår inga cupcakes, bara goda muffins utan dekoration.

Vill du veta mer om Solgerd Isalv? Läs hennes presentation här (gästbloggarna står i bokstavsordning på förnamnet).

Vill du läsa fler gästbloggsinlägg? Prova gärna:

Posted in Få det gjort, Gästblogg, Transpiration | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Galenskap kontra högpresterande beteende – vem vinner det kreativa loppet?

Businessman Superhero - vector credits: Freepik

Businessman Superhero – vector credits: Freepik

Började den arla morgonen på ett hotell här i staden med frukost och ett ledarutbildnings-seminarium. Trevligt, professionellt och i allra högsta grad tankegivande. Tankegivande för att föreläsningen baserades på den ensidiga norm som verkar gälla i samhället för ledare, karriär, entreprenörer och andra framgångsrika. Med andra ord handlade dagens seminarium om att ytterligare skruva till ett högpresterande beteende med hjälp av formaliserade rutiner och hårt arbete.

För säkerhets skull betonades det även att den utbildning som erbjöds i seminariets förlängning inte handlar om att stärka upp och hantera svagheter. Varken som individ (ledare, medarbetare) eller organisation.

Uttalandet gjorde mig fundersam. Gynnas samhällsutvecklingen verkligen av en norm som baseras på högpresterande alfaindivider? Och gynnas individen?

Följ med på en tankesväng över kreativitet och galenskap, vad som driver samhällsutvecklingen och hur arbets- och näringslivet biter sig själva i svansen:

Kreativitet och galenskap
Fredrik Ullén är professor i neurovetenskap vid Karolinska Institutet. Han och hans forskargrupp har med utgångspunkt från kopplingen mellan kreativitet och psykisk sjukdom gjort en undersökning som bekräftar att det finns samband mellan friska högkreativa personer och schizofrena personer i form av dopaminstörningar. Se gärna filmen.  (nummer 2 på sidan)

Dopamin är enligt Wikipedia en av de viktigaste signalsubstanserna i centrala nervsystemet och reglerar bland annat motorik, vakenhet, glädje, entusiasm, uppmärksamhet och motivation. Underskott kan yttra sig i likgiltighet, uppmärksamhetssvårigheter, depression och Parkinsons sjukdom.

Dopaminstörningar ökar med andra ord både chansen att vara kreativ och risken att vara psykiskt sårbar. Hur man som individ mår beror delvis på den kreativa utövningen. Hur välmående och kreativitet hänger ihop är något som jag utvecklat i ett gästbloggsinlägg för Punctum Saliens.

Kreativitet och samhällsutveckling
Enligt rapporten ”Kulturella och kreativa näringarna 2012 – statistik och jämförelser” var fler personer i Sverige sysselsatta inom den kreativa sektorn än i bilindustrin (146 000 mot 120 000). Den hade också en högre tillväxttakt.

Hela den kreativa och kulturella sektorn som bidrar till tillväxt, regional utveckling och global konkurrens, baseras på den konstnärliga kärnan, dvs kreativa människor som skapar nya idéer och genererar nya affärsidéer

Läs mer i artiklarna Du och din kreativitet är basen för samhällsutvecklingen och Sambandet mellan kreativitet och samhällsutveckling.

Kreativitet, arbetsliv och näringsliv
Om vi nu tillåter oss en tillbakablick till morgonens ledarskapsutbildningsseminarium för näringslivet och tar med oss kunskapen att den kreativa individen är den viktigaste länken i samhällets och näringslivets utveckling, att det finns ett samband mellan friska högkreativa personer och schizofrena personer i form av dopaminstörningar och att dopaminstörningar ökar risken för psykisk sårbarhet.

Vad blir då slutsatsen?

Att det är viktigt att fortsätta att värna, pusha, lyfta fram och fostra synen på den stora, starka, högpresterande och kraftfulle karriäristen som blir framgångsrika ledare, startar blomstrande företag och skapar sig namn som världskända artister?

Är det viktigt att erbjuda en utbildning som inte handlar om att stärka upp och hantera ”svagheter”, tex kreativa svackor som uppstår av precis samma skäl som kreativiteten uppstår: lägre dopaminhalter och ökat informationsflöde i hjärnan dygnets alla timmar?

Varken individer, företag eller organisationer är starkare än sin svagaste länk. En viktig tanke, i synnerhet när man betänker att det är svårt att bedöma vad som är starkt och svagt när det kommer till kreativitet, näringsliv och samhällsutveckling.

Sugen på att läsa mer? Vad sägs om:

 

Posted in Arbeta strategiskt, Samhällsutveckling | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Slappna av – ditt kreativa arbete är livsavgörande!

Vektor credits: Freepik.com

Vektor credits: Freepik.com

Förra sommaren satt jag i skuggan av några ljuvliga träd i Berlin tillsammans med min gode vän operasångaren. Vi förundrades över hur vildsint våra barn lekte i 32 graders värme. Själva kände vi oss filosofiska och mycket nöjda över att sitta stilla. Vi pratade om hur viktigt ett avslappnat förhållningssätt är för den kreativa utövningen.

Och det är det verkligen. När du känner tilltro till dig själv, omgivningen och den aktuella processen och du dessutom upplever att du har tid, verkar under kända förutsättningar och känner fysisk frihet, då är du både avslappnad och som mest kreativ.

Kreativ utövning kan i ett anspänt eller stressat ögonblick upplevas som fullständigt omöjlig. Kroppen är spänd vilket gör att hjärnan som är kreativitetens motor är delvis otillgänglig. Det gäller även andra av kroppens organ, tex rösten. För min vän operasångaren blir detta naturligtvis extra tydligt.

Men är det inte bara att slappna av lite och så är den saken ur världen? Jo, jag håller med dig. Visst låter det enkelt. Men som vanligt blandar sig verkligheten in i teorierna.

Som kreativ känns ofta det du håller på med både essentiellt och livsavgörande (och är det också många gånger). Det kan vara svårt att gå ifrån sin konst- eller sin skapandeprocess. Den följer med dig överallt och vart du än tittar hittar du nya kopplingar till det du håller på med. Med andra ord är det svårt att koppla bort den kreativa processen, hålla distansen till den och att hitta de perspektiv som är nödvändiga för att kunna slappna av.

Naturligtvis är det så att all anspänning inte är av ondo. Anspänning kan vara det där lilla extra som gör att du presterar bra. Spänning däremot kan vara mer negativt. Något som sitter fast och kanske till och med gör ont.

Det spända smyger på en medan avspänning måste eftersträvas medvetet.

Hur kan du då göra? Ja, det finns många sätt och här kommer några förslag:

  • Skratta mycket. Glädje i sig är avslappnande.
  • Lek av hjärtats lust. Leken är nyfiken till sin natur, upphäver vardagens regler och normer och innebär ingen ansvarsutkrävning.
  • Gör något annat som uppslukar hela din uppmärksamhet.
  • Träna, motionera, ta en långpromenad. Låt endorfinerna ”äta upp” adrenalinet.
  • Ta en massage. Beröring får dig att skifta fokus.
  • Lägg dig ner. Vila. Då förändras karaktären på dina hjärnvågor.

Och kanske det viktigaste av allt. Ta dig, din kreativitet och ditt behov av avspänning på allvar. För det är som Cicero, romersk författare, politiker och filosof sa:

”Bara den som är avslappnad kan skapa.”

Hur tänker du kring din kreativa process? Hur gör du själv för att hitta ett avspänt förhållningssätt till din kreativa utövning? Det vore jätteroligt om du ville maila mig på torun@kreativitetsguiden.se och dela med dig av dina tankar och erfarenheter.

 Sugen på att läsa fler relaterade artiklar? Prova

Posted in Arbetsklimat, Frigör din kreativitet, Ha roligt, Ta hand om din kreativitet | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Är idéer hittade eller skapade?

Inom entreprenörskapsteorin har forskarna slagit fast att den kreativa processen och den entreprenöriella processen liknar varandra. Där pågår också en diskussion om entreprenöriella möjligheter är hittade eller skapade.

Överförd på kreativitetens område kan man därför fråga sig; Kreativa idéer, är de hittade eller skapade?

Hishult_storyJust denna frågeställning tenderar att återkomma i mitt huvud varje gång jag tänker på påsklördagens konstrunda till Hishults konsthall. En konsthall som ligger mitt ute i ingenstans, långt från ära och redlighet, men dock i  Laholms kommun och i Hallands län.

På vägen dit lästa jag nämligen Konsthallen i Hishult – The Story och fick lära mig om Kjell Åke Gustafsson vars föräldrar drev det gästgiveri som hans farsfarsfar startat en gång i tiden. Och om hur denne man utbildade sig till grafiker, startade ett screentryck på gården, bjöd in konstnärer, som omhuldade soch trivdes och hur detta sedan med tiden utvecklades till en konsthall, där gästgivargården bildar ett robust nav att cirkulera kring.

Vad säger du – var Kjell Åke Gustafssons nuvarande konsthallsidé hittad eller skapad?

Och kom idén på en gång? Färdigtänkt och levererad?

Elisabeth MoritzNej, som du förstår gav det ena det andra. Och just detta är en annan entreprenörskapsteori som jag tycker är lite spännande. Saras Sarasvathy har myntat begreppet effectuation för processer som utvecklar sig mot ett mål (middag) och där man tar sina egna och andras kunskaper (vad finns i skafferi och kylskåp) som utgångspunkt. Detta till skillnad från det ”gängse” sättet, causation, där processer mot ett givet mål (middag) följer ett bestämt mönster (receptet).

Hishults konsthall bjöd denna gång på en Flamencoutställning med Håkan Elofsson och en utställning kallad Reparation – Repetition av Mats Hansén och Elisabeth Moritz.

Hishults_skulpturparkSpännande konst, fantastisk miljö, rogivande skulpturpark och en riktigt god middag på värdshuset.

Väl värt en omväg!

Posted in Generellt, Omge dig med kreativa människor | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Stölden som räddar ditt kreativa liv – eller 6 enkla tips på hur du blir street smart som kreatör

Work for successDu vet väl om att du befinner dig mitt i ett brinnande krig? eller hur?

Ok, det är inga egentliga vapen inblandade och inte heller några pansarvagnar, men i princip står du mitt i ett veritabelt slagfält om din kreativitets mottagare.Världen… samhället… marknaden… är en enorm, överbelastad, bullriga plats där alla kämpar för sin plats och för att få uppmärksamhet.

Så för att övervinna detta faktum, har du naturligtvis gjort vad du har lärt dig att göra:

  • Du har lagt ner mycket tid på att förfina ditt hantverk.
  • Du har kommit på många bra idéer.
  • Du är aktiv i flera sociala medier
  • Du har berättat för familj och vänner vad du håller på med.

Och ändå verkar det inte som om det riktigt, riktigt går din väg. På något sätt är det som om väldigt få ser och uppmärksammar just dig.

Men det finns de som lyckas…
Det är människor som vet hur man tar folk, som alltid vet vilka frågor som ska lyftas med vem och som ständigt går sina egna vägar. De är proaktiva, tar initiativ och har alltid ett mål och ett syfte med sina handlingar, maskerade i andras fördelar.

Det är med andra ord människor som är fenomenala på att höja sin egen status och värna om sina framtida möjligheter genom att ha koll på vad som händer, lyssna in de oskrivna regler som gäller i varje enskilt sammanhang och agera därefter.

”Street smart” brukar man kalla den som utnyttjar de genvägar och oskrivna regler som finns, på bästa sätt, inom sitt verksamhetsområde. Den “street smartes” vapen är intuition, kontakter och strategi.

Varför det inte spelar någon roll hur mycket du kan
Men… du är ju så duktig. Läser du det här är chansen stor att du gått både en och två kurser inom ditt område. Du har övat, följt mängder av råd och tips på internet, följt med i utvecklingen OCH skapat fantastiska alster med hjälp av din kreativitet. Det är jag är helt övertygad om.

Då är det lätt att tänka att andra borde upptäcka dig. Att andra borde förstå din storhet. Att andra borde stå i kö för att få ta del av det du gör och sprida det vidare ut i världen. Inte sant?

Men det händer inte.

Den stora skillnaden mellan att vara ”street smart” och ”book smart” är vem eller vad det är som är står i centrum. I uppmärksamhetskriget om din kreativitet är det DU. Inte din kreativa kunskap eller dina kreativa alster.

Med det sagt vill jag komplettera med något som vid en första anblick ser ut att vara en total motsats till det jag just skrev. Nämligen: det handlar inte ens om dig. Egentligen. Det handlar om vad DU kan göra för EN ANNAN människa, ett företag, en organisation, eller för samhället med hjälp av din kreativitet.

Stjäl av street smart-experterna!
Så… vad gör då ”street smarta” personer för att navigera bland alla krigshärdar och vinna uppmärksamhet för sig själva, sin kreativitet och det de gör?

Här kommer jag i 12 punkter dela med mig från tre ”street smarta” personer och berätta hur de gör, så du kan lära dig av deras beteende och göra efter.

  1. Prata med alla vitt och glatt om vad du gör och varför det är så viktigt, spännande och intressant.
  2. Bolla idéer du har med inflytelserika personer och be om deras återkoppling. Lyssna, utveckla och tacka dem sedan öppet.
  3. Kommer det en chans? Ta den! Säg ja, utan att tänka efter. Hur löser du sedan.
  4. Skapa chanser. Hur vore det om du och jag…
  5. Kolla i tidningarna och på nätet. Vem är aktiv och inflytelserik inom ditt område (och kanske även i din geografiska närhet)? Vem skulle du vilja träffa? Slå en signal och berätta att du skulle vilja veta mer om vad som händer inom hans/hennes (dvs ditt…) område. Månne du skulle kunna bjuda vederbörande på lunch?
  6. Jobba aktivt med mentorer. Man blir aldrig för stor/kunnig för en egen mentor. Du utvecklas väl ständigt?
  7. Var själv mentor och gör ett bra jobb!
  8. Engagera dig i föreningar och styrelser. Där samlas mycket folk som det är intressant att lära känna.
  9. Var strateg. Ha en baktanke. Vem kan tänkas vara bra att känna med tanke på det du vill göra? Engagera dig i enlighet med din plan.
  10. Bygg broar – lyft andra människor.
  11. Sök samarbeten. Tänk ut vad som skulle kunna hjälpa andra. Vad vill han eller hon uppnå? Erbjud det och kombinera med något du vill ha och behöver.
  12. Var generös!

6 enkla steg som gör dig mer ”street smart”
Visst. 12 punkter från proffsen. Men hur gör man? Egentligen? Du är ju inte född igår och ingen kan anklaga dig för att inte ha försökt. Punkterna ovan är ju inte ens speciellt nya. Eller hur?

Återigen är det kanske inte kunskapen det är fel på. Den har du. Att bli ”street smart” handlar mer om vad du gör.

När du tänker ta nästa utåtriktade kliv, följ dessa fem enkla steg för att skapa ett handlingsmönster som gör att andra människor får upp ögonen för dig och det fantastiska arbete du gör:

  1. Tänk igenom vad du vill göra och hur du ska göra det.
  2. När du har ett förslag tänker du igenom vilka olika steg förslaget består av och delar upp det.
  3. Fråga dig själv vad som är syftet med det du tänkt göra och vilket budskap det är du vill förmedla? Gör detta både för helheten och för varje enskild del du har identifierat.
  4. Syna sedan varje del av ditt förslag genom att gå tillbaka till experternas 12 framgångsexempel.
  5. Förändra ditt förslag och gör det mer proaktivt, målinriktat och tydligt riktat mot en viss person eller målgrupp.
  6. Skrid till handling!

Vilka knep har du för att agera ”street smart”? Hög gärna av dig till torun@kreativitetsguiden.se eller lämna en kommentar nedan. Låt oss hjälpas åt att sprida goda idéer till alla!

 Vill du läsa mer om hur man kan bli strategisk som kreatör? Prova:

Posted in Arbeta strategiskt | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Räddad av topplistorna

Kära vänner,
ibland tar tiden slut

och orken

Då är det tur att det är dags att uppdatera topplistorna.

Därför (trumvirvel…) kommer här:

Alla med utgångspunkt hur det sett ut på hemsidan sedan årsskiftet.

På söndag kommer en artikel som handlar om hur du blir street smart som kreatör, eller kanske en helt ny gästbloggare!

Missa inte det!

 

 

Posted in Generellt, Topplista | Leave a comment

Tidplaner – ett kraftfullt verktyg för din kreativitet

Igår rensade jag av köksbordet, ställde dit ett färgrikt tulpanfång och utrustade mig med en hel hög papperslappar i A6-format. Sedan gjorde jag en tidplan för mitt kommande projekt om kreativitet, självförtroende och entreprenörskap. Det var en mödosam process att tömma hjärnan på alla tankar och idéer, skriva ner dem,  strukturera dem i olika processer och sedan, slutligen, skriva in dem i ett excelark.

Circular_business_planJag trodde jag hade koll på läget redan innan och blev förvånad över kraften i att ha en externaliserad, färdig tidplan med tidssatta aktiviteter. Inget mer drömmande och inget mer att hålla i huvudet.

Vilken befrielse att inte behöva tänka på alla steg som kommer sen! De kommer just sen. Just här, just nu, kan jag koncentrera mig på den första uppgiften i trygg förvissning om att den är en bit i det stora pusslet och att jag just nu gör det som är precis rätt just nu.

Man kan naturligtvis fråga sig om detta är en individuell upplevelse som inte har någon relevans för någon annan utom mig. Forskningen visar dock det motsatta.

Konkretisering i form av realistiska tidplaner är ytterst befrämjande för att frigöra kraft för att ro ett kreativt projekt i land.

Närliggande mål
Det är den legendariske psykologen Albert Bandura som tillsammans med Dale Schunk har slagit fast att så kallade närliggande mål är en effektiv mekanism för att odla kompetens och ge en känsla av effektivitet, intresse och inre motivation.

Mål som du har satt själv påverkar dig, skapar en snabbare utveckling och ger dig kännedom om vad du är kapabel till genom att visa på en hög överensstämmelse mellan känslan (self-efficacy) och vad du faktiskt gör.

Det här gäller för mål där du kan måla upp ett önskat läge och sedan sträva efter det. Som du vet kan mål uppnås på många olika sätt. Det är till exempel viktigt att ha klart för sig att när vi utvecklar nya idéer i en kreativ process är vägen till målet inte alltid given, och att det kan vara mycket svårt att förutse den. Sådana processer kräver en annan sorts tidsplanering. Mer om detta en annan gång.

Låt oss återgå till de mål där det fungerar att lägga upp en plan och en strategi för hur vi ska nå målen.

Hur gör man? Rent praktiskt?
Jo, du väljer ett projekt och gör en tidplan. Det är till och med synnerligen rekommendabelt. Att fokusera sin kraft och sitt engagemang är ett säkert kort att komma framåt. Det finns till och med de som menar att ditt IQ ökar om du fokuserar.

Risken finns dock att du som kreativ har många järn i elden, flera projekt i huvudet, och därför inte kan välja bara ett projekt. Då behöver du ett system för att hålla reda på vad du ska göra när. Att springa omkring med flera tidplaner utan någon sammanlänkande metod kan då bli synnerligen förvirrande.

Det finns många olika sätt att ta sig an den här problematiken. Här nedan tänker jag berätta hur jag går till väga för att styra upp min egen högst livliga hjärna.

  1. För det första tar jag mig alltid en funderare över vad som är mina långsiktiga mål. Vad är viktigt för mig? Och vad vill jag få gjort under det här året? I många fall är de långsiktiga målen snarare projekt än mål (tex skriva en bok, utveckla en kurs, skapa en utställning). Projekt karaktäriseras av att de består av många steg och är inte sällan komplexa eftersom det är flera olika sorters processer som pågår samtidigt (tex research, skriva, marknadsföra). Då är det extra viktigt att konkretisera genom att identifiera de olika steg som behövs för att uppnå målen, tidssätta dessa i tex antal veckor, räkna ut den totala tiden projektet tar,  sätta en deadline, räkna bakåt och sedan göra en tidplan som tar upp vad som ska göras när (månad och i förekommande fall datum). Detta gör jag för varje projekt.
  2. I gratisverktyget kanbanflow (synnerligen enkelt och effektivt) jobbar jag med de Bandura kallar närliggande målsättning. Där bryter jag ner de långsiktiga målen med hjälp av tidsplanerna och gör för varje vecka en att-göra-lista där minst en aktivitet görs för vart och ett av de långsiktiga målen. Alltid minst en. För de riktigt aktuella målen görs naturligvis flera saker. Avklarad veckouppgift bockas av som gjord och flyttas till en kolumn för färdigt. Det ger stor tillfredsställelse att kunna bocka av en uppgift, men nästan ännu större tillfredsställelse att ha ett verktyg som svart och vitt visar på att jag faktiskt gör något.
  3. Det kan vara lätt att bli lite för ambitiös med vad man tror att en vecka ska inrymma och det kan också vara lätt att ta det för lugnt i början av veckan för att sedan behöva tokjobba i slutet av veckan. För det mesta brukar jag därför också fördela veckans olika aktiviteter över de veckodagar som finns och ta hänsyn till om det finns andra aktiviteter jag måste ägna tid och kraft åt.
  4. Slutligen betar jag mig med sinnesro igenom mina projekt. Sånt jag kommer på, förändringar som uppkommer och andra komplikationer som tillstöter plockar jag in i processen allt som de uppstår.

Berätta gärna hur du själv gör i kommentaren nedan eller i ett mail till torun@kreativitetsguiden.se. Jag ser fram emot att få höra av dig!

Här hittar du fler artiklar som du kanske är intresserad av:

 

Litteratur:
Bandura, A., Schunk, D. (1981),”Cultivation Competence, Self-Efficacy, and Intrinsic Interest Through Proximal Self-Motivation”, Journal of Personality and Social Psychology, Vol. 41, No. 3, 586-598.

Posted in Arbeta strategiskt, Transpiration | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Hur skriver man en bok?

Kristine LorentzsonAv Kristine Lorentzson, gästbloggare

”Åh, har du skrivit en bok! Det vill jag också göra. Hur gjorde du? Hur gör man?”

Ja, hur gör man? På ett sätt är det lätt. Du hittar på en historia och skriver ner den, men samtidigt är det ju mer än så. Jag skulle kunna beskriva alla steg i processen på ett rent sakligt sätt, men då skulle du fortfarande sitta och undra hur jag egentligen gjorde. Så därför ska jag, förutom att bara beskriva processen, berätta hur det kändes och hur mina tankar gick under hela arbetet med min första bok ”Det du aldrig sa”.

Det började med att jag lärde mig att skriva. Från den stunden kunde jag inte sluta. Jag skrev dagbok, sagor och ritade serier. Det gav mig en glädje att få ner ord på papper, att det blev något och att fantasin fick skena iväg. På högstadiet började jag på flera bokidéer som jag tänkte skulle bli tryckta. Men just då hade jag ingen aning om hur man egentligen får ihop en hel bok. Några sidor gick bra men sedan tog idéerna slut eller tiden, eller engagemanget.
Tyvärr fanns det ingen i min omgivning som hade skrivit en bok och kunde berätta hur jag skulle göra. Det fanns inte heller något internet där jag kunde söka mig fram.

Tonåren passerade och mina författardrömmar låg i dvala under flera år. Men när jag vid 30 års ålder hittade tillbaka till glädjen att skriva berättelser bestämde jag mig igen för att det måste bli en bok. Jag hade flera bokidéer och satte många gånger igång med stor energi och entusiasm men alla strandade i ett halvfärdigt utkast, sparat på en diskett.

Än så länge kanske du känner igen dig. Du har också skrivit allt sedan du fick en penna i handen, du har också alltid sagt att du ska skriva en bok och verkligen menat det, men så har något kommit emellan. Boken har blivit liggande, lusten tog slut, livet tog över och så har du återigen ett halvfärdigt bokutkast i byrålådan.

Så, hur gjorde då jag för att komma förbi detta stadium? Vad hände för att jag skulle kunna komma vidare?

För min del behövdes både en personlig kris och en skrivkurs. Det första som hände var att jag fick utmattningssyndrom. Det var inte den värsta sorten, men så pass illa att jag var tvungen att pausa mitt liv helt och starta om. Hårddisken hade helt enkelt kraschat.

Det du aldrig saEfter omstart började jag fundera på vad som var viktigt för mig för att må bra. Snabbt konstaterade jag att skriva var definitivt en positiv sak. Jag tittade då på den bok jag hade börjat på för flera år sedan. Var den något att ha? Skulle andra tycka att den var intressant att läsa? Kanske skulle jag bara kasta allt ihop för att börja på en ny? Tankarna virvlade och jag öppnade mig för en god vän. Hon föreslog att jag skulle gå en skrivkurs innan jag beslutade mig för bokens framtid.

Jag följde hennes råd och hittade en kvällskurs i stan. Dessvärre fick jag vänta ett halvår på att det skulle bli tillräckligt många intresserade, men då satte den igång och jag var med.
På kursen fick jag motivation och kunde se att jag hade en viss talang för att skriva. Jag bestämde mig för att blir klar med min bok, som vid det laget hade 100 sidor och en halvfärdig story utan något slut.

Jag förstod att jag måste bestämma när boken skulle vara färdig och berätta om det för allt och alla. Om jag skulle få min bok såld, men inte sa något, utan jobbade i hemlighet, för att sedan plötsligt komma och säga att jag hade en bok, skulle intresset vara svalt. Det var bättre att människor i min omgivning fick vänta och längta till bokreleasen. Jag ville bygga upp en förväntan. Det var både en marknadsföringsstrategi och ett sätt för mig att inte fega ur utan verkligen löpa linan fullt ut. Nu var jag igång!

Jag hade hört av flera författare att man inte ska skriva på lust utan på vilja och vara bestämd. Man måste sätta sig ner på rumpan och skriva. Sagt och gjort, jag bestämde att jag skulle skriva varannan kväll och även på helgen när tid gavs. Vid den här tiden jobbade jag heltid och hade två små barn. Alltså var min egna tid begränsad, men med envishet skulle det gå. Det var ju det här jag ville.

Jag skrev de kvällar jag bestämt, om inte något fullständigt kaos utbröt som gjorde att det var totalt omöjligt. Men oftast gick det. Fast jag kan ärligt erkänna att det var inte alltid jag kände för att skriva även om jag bestämt mig för det. Då satt jag där och flyttade textstycken, ändrade ord och planerade bokreleasen. Men väldigt många gånger kom lusten och ibland infann den sig de dagar jag var som tröttast och totalt utan idéer. Du kan aldrig veta när lusten kommer så det gäller att skriva ofta. Framförallt om du ska få ihop en bok.

Jag levde med historien i mitt huvud. Tänkte på karaktärerna hela tiden och fick uppslag när jag minst anade det. Det blev ett sätt att leva att hela tiden ha historien levande i mitt huvud. Det gjorde det också lättare att skriva när helst tiden infann sig; när grabbarna somnade extra tidigt en kväll eller när de lekte bra tillsammans på helgen.

På skrivkursen hade jag turen att lära känna två tjejer som hade precis samma längtan och behov som jag – att skriva en bok och få hjälp med att läsa den. Vi tre bestämde att vi skulle träffas en gång i månaden och läsa varandras texter. Det var tio sidor från varandras projekt som vi läste och kommenterade i stort som smått. Detta är något jag verkligen rekommenderar. Hitta personer som läser din text och ger dig feedback. Mina nya vänner kände jag inte och det var bra. Det fanns inga lojalitetsband utan vi kunde säga fritt vad vi tänkte om texten. För det var texten vi bedömde och inte personen.

Då jag hade satt ett ungefärligt datum när boken skulle vara klar räknade jag baklänges när manuset var tvunget att vara klart för slutbearbetning. Det visade sig att jag behövde nio månader från färdigt manus till färdig bok med bokrelease. Det färdiga manuset lämnade jag över till en annan nära vän som inte läst något ur manuset tidigare. Hon läste och kommenterade och sedan korrigerade jag. Därefter skickade jag in manuset till en lektör som tog ett antal veckor på sig att läsa och ge synpunkter. När jag fick tillbaka det några veckor senare, ändrade jag. Sedan var det dags för korrekturläsning som en från skrivkursen gjorde åt mig och sedan rättade och korrigerade jag. Det sista jag gjorde var att skicka manuset till förlaget/tryckeriet och få hjälp med att få till en fysisk bok. En process som också tar sin tid och sitt engagemang.

BokreleaseNu hade det gått 1,5 år sedan jag först hade börjat berätta att jag skrev på en bok. Många timmar senare stod jag äntligen där på min alldeles egna bokrelease. Jag var egenutgivare. Jag hade gått från drömmen att ge ut en bok till att verkligen göra det. Det var fantastiskt att 70 personer ville dela min glädje och inte bara det utan också köpa boken.

Jag önskar att jag kunde säga att efter det har det bara rullat på, men så lätt är det inte att vara egenutgivare. Jag har fortsatt att prata om min bok på fikaraster och sociala medier, sålt den på lokal bokmässa, kontaktat bokhandlare och bibliotek med blandat resultat, fått möjlighet att delta på bokcirklar och på alla möjliga sätt försökt att sälja de böcker jag tryckt upp och beställt.

Så, kommer jag att göra om det? Jajamensan! Det man brinner för gör man hur lång resan än är. Och ärligt talat, det som verkligen ger lön för mödan är recensionerna. Här är några som jag fått:

”Svårt att lägga den ifrån sig för jag ville veta vad som skulle hända!”

”Läser de sista sidorna med rysningar i hela kroppen och tårar i ögonen.”

Hoppas jag inspirerat dig till att skriva din bok. Om inte, sätt dig bara på rumpan och skriv.

5 tips till dig som ska skriva en bok och ge ut den själv:

  1. Sätt dig ner och skriv! Du frigör tid genom sluta titta på tv, träna mindre och träffa vänner mer sällan.
  2. Gör ett tidsschema där ALLT finns medräknat.
  3. Marknadsför din bok i god tid!
  4. Hitta personer som kan vara kritiska läsare av din bok.
  5. Var bestämd över att det ska bli en bok!

Vill du veta mer om Kristine Lorentzson, eller beställa hennes bok? Läs hennes (och andra gästbloggares) presentation här.

Vill du läsa fler gästbloggsinlägg? Prova gärna:

Posted in Arbeta strategiskt, Få det gjort, Gästblogg, Transpiration | Tagged , , , , , , , | 2 Comments

Kreativ self-efficacy – din djupt personliga utsikt inifrån

När det gäller skapande finns det ett synnerligen fascinerande forskningsperspektiv som sysslar med hur vi som människor förstår den situation vi befinner oss i och som har noterat att det finns en skillnad i vår verklighetsuppfattning.

Roosevelt - tro att du kanFör att ta oss an en kreativ uppgift krävs det att vi både har den kunskap och de färdigheter som behövs, men även en inre värdering eller attityd som stärker vårt förhållningssätt till uppgiften. Ofta har vi färdigheterna, men fallerar i vår tro på vår egen förmåga.

Kreativ self-efficacy är den bild vi har av oss själva när det kommer till vår förmåga att skapa något kreativt. Positivt nog är self-efficacy inget konstant tillstånd, utan det går att påverka vår tro på vår egen förmåga. Det är till och med så att du kan stärka din kreativitet genom att öka din self-efficacy.

I den här artikeln hittar du den spännande forskningssammanställningen om kreativ self-efficacy av Julia Mehrens Roslund och Erica Jostrup. Läs den, så får du tips om hur just du kan stärka din kreativitet!

Self-efficacy
Self-efficacy kan beskrivas som människors tro på sin egen förmåga att lyckas i en specifik situation. Denna tro är baserad på gamla erfarenheter, personliga faktorer och omgivningens påverkan. Om man har positiva minnen och upplevelser av tidigare genomförda uppgifter så höjer det ens self-efficacy i liknande situationer. Self-efficacy består av en kombination av både självförtroende och självkänsla och handlar om vad vi tror om vår förmåga att ta oss an problem. Dessa komponenter påverkar vilka problem vi angriper, hur vi bemöter dessa och hur stor ansträngning vi är villig att göra. En specifik form av self-efficacy är ”kreativ self-efficacy” som innebär den bild vi har av oss själva när det kommer till vår förmåga att skapa kreativa objekt, lösningar osv.

Människors self-efficacy kan variera kraftigt och faktorer som kan påverka detta är bland annat kön och socioekonomisk status. En studie av collegestudenter har visat att män har högre kreativ self-efficacy än kvinnor. Män visade sig även ha en tendens att överskatta sin kreativa förmåga, till skillnad från kvinnor som i större utsträckning underskattar den. Även faktorer som vem man jämför sig med har en inverkan på ens kreativa self-efficacy. Om vi jämför oss med en mycket kreativ person, som skapat kända kreativa verk, sjunker vårt kreativa self-efficacy.

Personer med låg self-efficacy uppfattar uppgifter och situationer som mer svårhanterliga än de egentligen är. De tvekar på sin förmåga och överger snabbt en uppgift om den anses vara för svår eller utmanande, i rädsla att misslyckas. Detta leder till att dessa individer gärna undviker liknande situationer i framtiden. Man har även sett att studenters kreativa self-efficacy sänks om de upplever att deras lärare inte längre ser någon potential hos dem, genom att de inte lyssnar på dem eller slutat att utbilda dem. Personer med låg self-efficacy har ett lägre välmående, eftersom stress och ångest drabbar dem när de ställs inför problem de inte anser sig kunna hantera.

Self-efficacy går att påverka!
Self-efficacy är inget konstant tillstånd, utan det går att påverka människors tro på sin egen förmåga. Individers bedömning av sin egen kreativa förmåga beror delvis på deras egen självbild, men även hur andra ser dem och beter sig mot dem genom olika roller. Personer med hög self-efficacy har en högre självkänsla i tron att de klarar av att lösa utmanande uppgifter. Detta ger ett ökat välmående, då de bemöter och hanterar motgångar på ett mer hälsosamt sätt. Genom att tro på sin förmåga att lyckas i de uppgifter vi tar oss an, ser vi dessa som utmaningar och som en chans att utvecklas, istället för att se uppgiften eller situationen som ett hot.

Man kan öka människors kreativa self-efficacy på flera sätt, detta kan ske både i hemmet, skolan och på arbetsplatsen. Om exempelvis en chef meddelar att denne tror på sina anställdas kreativa förmågor och prestationer så ökar de anställdas kreativa self-efficacy med tiden. Man har även sett att studenters kreativa prestationer och lärarens feedback på deras kreativa förmåga korrelerar positivt med studenternas kreativa self-efficacy. De studenter som i studien angett att de har en hög kreativ self-efficacy är betydligt mer benägna att tänka positivt om sina egna kreativa och akademiska förmågor i alla ämnen och är även mer benägna att söka till college än de studenter som angett att de har en låg self-efficacy.

Öka din kreativitet
Man har sett att nyfikenhet och kreativ self-efficacy korrelerar med varandra, vilket innebär att uppmuntran till nyfikenhet kan öka en persons kreativa self-efficacy. Även hopp, som beskrivs som en vilja att fortsätta försöka och kämpa trots motgångar samt en känsla av att man kan lösa ett problem på många olika sätt, är en påverkande faktor. Både hopp och self-efficacy ger positiva känslor och tillsammans genererar dessa en ökad kreativitet. Genom att öka dessa hoppfulla känslor kan self-efficacy och kreativiteten stärkas.

Forskning har visat att en ökning i kreativ self-efficacy även innebär en ökning i individens kreativa prestationsförmåga. Man har även sett att self-efficacy är en viktig källa för glädje och välmående. De som har en hög self-efficacy har även en starkare motståndskraft mot motgångar samt utmanande situationer och uppgifter.

I en studie gjord på elever i high school har man sett att det finns en signifikant relation mellan kreativ self-efficacy och positiva känslor, livstillfredsställelse och subjektiv lycka hos individer. De studenter som hade en högre kreativ self-efficacy mådde betydligt bättre än de elever som rapporterade en lägre nivå av kreativ self-efficacy. Dessa fynd visar att ett lärande med en positiv inställning och en tro på sin egen kreativa förmåga leder till glädje och välmående hos människor.

Litteratur:

  • Beghetto, R. A. (2006). Creative self-efficacy: Correlates in middle and secondary students. Creativity Research Journal, 18(4), 447–457.
  • Karwowski, M. (2011). It doesn’t hurt to ask… But sometimes it hurts to believe: Polish students’ creative self-efficacy and its predictors. Psychology of Aesthetics, Creativity, and the Arts, 5(2), 154–164. DOI: 10.1037/a0021427
  • Karwowski, M. (2012). Did Curiosity Kill the Cat? Relationship Between Trait Curiosity, Creative Self-Efficacy and Creative Personal Identity. Europe’s Journal of Psychology, 8(4), 547–558. DOI:10.5964/ejop.v8i4.513
  • Lemons, G. (2010). Bar drinks, rugas and gay pride parades: Is creative behavior a function of creative self-efficacy. Creativity Research Journal, 22(2), 151–161. DOI: 10.1080/10400419.2010.481502
  • Rego, A., Sousa, F., Marques, C., & Cunha, M. P. E. (2012). Retail employees´self-efficacy and hope predicting their positive affect and creaticity. European Journal of Work and Organizational Psychology, 21(6), 923-945. DOI: 10.1080/1359432X.2011.610891
  • Tamannaeifar, M. R., & Motaghedifard, M. (2014). Subjective well-being and its sub-scales among students: The study of role of creativity and self-efficacy.  Thinking Skills  and Creativity 12, 37–42. DOI: 10.1016/j.tsc.2013.12.003
  • Tan, A. G., Ho, V., Ho, E., & Ow, S. (2008). High school students’ perceived creativity self-efficacy and emotions in a service learning context. The International Journal of Creativity and Problem Solving, 18(2), 115-126.
  • Tierney, P., & Farmer, S. M. (2011). Creative self-efficacy development and creative performance over time. Journal of Applied Psychology,  96(2), 277–293. DOI: 10.1037/a0020952

 

Posted in Frigör din kreativitet, Självförtroende | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Leave a comment